Lars Gezelius och Niklas Gustavsson

Fältstationen var kontinuerligt bemannad från slutet av mars till början av augusti och samt under tre veckor i november då årets undersökningar sammanställdes. Övrig tid fanns personal endast på helgerna. Platschefer under olika perioder var Henrik Ehrenberg, Anders Elf, Lars Gezelius, Niklas Gustavsson och Torbjörn Karlsson. Utbytet med den Lettiska fågelstationen vid fågelsjön Engure fortsatte för tredje året och detta år tjänstgjorde Oskars Keiss och Edmunds Racinskis som assistenter tre veckor. Under våren och sommaren gjorde också Pia Myrhede en uppskattad insats som ALU-anställd vid stationen.

Väder

Bortsett från maj månad som var torr och varm blev det ett förhållandevis kallt och fuktigt år. I synnerhet var juni och juli miserabla med medeltemperaturer som låg 1-2 grader under de normala och stora regnmängder. Vintern 93/94 blev kallare än på åtskilliga år och decimerade kraftigt Tåkerns skäggmesbestånd.

Projekt

Inventering av häckfågelfaunan både i och runt Tåkern dominerar vårens och försommarens arbete. De första paddelturerna i vassarna genomfördes i april och avsåg de traditionella inventeringarna av gråhakedopping och rördrom. I övrigt omfattade sommarens inventeringar dessutom svarthakedopping, brun kärrhök, måsar, tärnor, och trastsångare. Mer ingående häckningsbiologiska studier genomfördes på pungmes och skäggmes. Undersökningarna av häckfågelfaunan på strandängarna fortsatte också och omfattade 1993 Lövängsborg, Väversunda-Yxstad, Tovören och Sjötuna. Den hävdvunna nattfågelinventeringen genomfördes 9 juni med mycket gott resultat. Bland övriga sommaraktiviteter kan nämnas sedvanlig ringmärkning i holkarna vid Glänås. Under hösten genomfördes två simfågelräkningar och fyra gåsräkningar.

Bland de häckande eller rastande populationer som visar stabila eller ökande trender i Tåkern kan nämnas gråhakedopping (50-60 par), rördrom (36 tutande), storskarv (3-400 ex i september), grågås (minst 112 kullar och 4 900 rastande i september), brun kärrhök (43 par), trana (drygt 900 rastande i september), fisktärna (150 par), svarttärna (36 par fick ut minst 20 ungar), trastsångare (121 sjungande hanar), skäggmes (flera tusen par), pungmes (47 bon och 13 lyckade häckningar).

Bland de arter som minskar kan nämnas svarthakedopping (2 par), brunand (numera fåtalig häckare medan antalet höstrastare i september ligger relativt stabilt på drygt 1 000 ex), skrattmås (590 par med usel häckningsframgång framgång), sädgås (ca 17 700 rastande i oktober). Antalet sädgäss ligger nu på en avsevärt lägre nivå jämfört med toppåren i slutet av 80-talet. När det gäller höstrastande simfåglar tycks det som fiskätande arter som t ex skarv och skrak ökar

Ingen ny tåkernart noterads under året men sällsyntheter som ägretthäger, dammsnäppa, aftonfalk och vitvingad tärna gladde många besökare.

Den standardiserade ringmärkningen i vassarna utanför Kvarnstugan bedrevs i något mindre omfattning jämfört med året innan. Denna ringmärkning ingående i ACRO-projektet. På grund av det dåliga sommarvädret blev årets ringmärkningssiffra avsevärt lägre än rekordåret 1992. Totalt märktes 2 941 fåglar och talrikaste märkarter blev i vanlig ordning rörsångare (1 203) och skäggmes (874). Bland intressanta återfynd kan nämnas tre skäggmesar som kontrollerades vid Kaliningrad vid Ryska östersjökusten. En kontroll gjordes också av en mycket gammal skäggmeshona som märktes vid Tåkern 1987. Den var alltså sex år eller äldre.

Fältstationen bedriver vanligen också något projekt vid sidan av det ornitologiska och detta år gjordes en botanisk inventering av Lindön som senast inventerades för 20 år sedan.

Text: Lars Gezelius

Fältstationen var kontinuerligt bemannad från mitten av april till början av augusti och samt under veckoslut övriga månader. Platschefer under olika perioder var Gunnar "Gebbe" Björkman, Lars Gezelius, Niklas Gustavsson, Fredrik Herrmann, Jakob Rosenquist och Rikard Turner. Personal från den Lettiska fågelstationen vid fågelsjön Engure tjänstgjorde vid Tåkern för fjärde året och detta år arbetade Ilze Girgensone som assistent fyra veckor. Under våren och sommaren gjorde också Pia Myrhede en uppskattad insats som ALU-anställd vid stationen. Kvarnstugan fick ny "make-up" i form av ett nytt lager Falu rödfärg. Under vintern frös den gamla vattenpumpen sönder och en ny installerades av stationens "vaktmästarkonsult" och alltiallo Martin Lundström på Lyckebyskolan.

Inventering av häckfågelfaunan både i och runt Tåkern dominerar vårens och försommarens arbete. De första paddelturerna i vassarna i april gjordes i första hand för inventering av gråhakedopping och rördrom. I maj/juni omfattade inventeringarna dessutom svarthakedopping, brun kärrhök, måsar, tärnor och trastsångare. Mer ingående häckningsbiologiska studier genomfördes av pungmes. Undersökningarna av häckfågelfaunan på strandängarna fortsatte och omfattade 1994 Lövängsborg, Väversunda-Yxstad och Tovören. Den traditionella nattfågelinventeringen genomfördes 8 juni med magert resultat. Under hösten genomfördes tre simfågelräkningar och sju gåsräkningar.

Tåkern hyser numera endast tre doppingarter. Svarthakedoppingen förekom med endast ett par men häckningsresultatet är okänt. Gråhakedoppingen kunde tyvärr inte inventeras heltäckande men minst 25 revir konstaterades. Populationerna av rördrom och brun kärrhök ligger stabilt med 35 respektive 44 par. Grågåsen fortsätter att öka kraftigt; ca 200 kullar noterades och 6 100 rastade i september. Antalet höstrastande sädgäss blev något fler än föregående höst och ca 20 400 räknades i oktober. Antalet sädgäss ligger nu på en nivå som är ungefär hälften av antalen från toppåren i slutet av 80-talet. Något färre tranor noterades denna höst, ca 350 ex rastade i september. Bland häckande måsar och tärnor kan nämnas fisktärna ca 120 par, svarttärna 23 par som fick ut minst 5 ungar, skrattmås 300 par med dålig häckningsframgång. Bland vasslevande tättingar noterades 118 sjungande trastsångare och en drastisk minskning av skäggmes. Pungmesen ökande trend bröts detta år. 34 bon hittades och 5 häckningar lyckades.

Under hösten rastade mycket simfåglar i sjön - flest vid oktoberräkningen då drygt 15 000 simfåglar exklusive gässen räknades i sjön. Lägg därtill 25 000 gäss och fantastiska 40 000 simfåglar fanns i Tåkern medio oktober. Brunanden är numera fåtalig häckare medan antalet rastare i oktober blev nästan 5 000, vilket är mycket högt. Ingen ny tåkernart noterades under året men sällsyntheter som sommargylling, rödhuvad dykand, brun glada och ovanligt många roständer sågs.

Boletningen av brun kärrhök blev mer intensiv än de senaste åren och 21 ungar märktes i sju bon. Den standardiserade ringmärkningen bedrevs som tidigare i vassarna vid Renstad kanal. Fångstinsatsen 26 juni till 6 november blev 1 827 nättimmar. Totalt märktes 1263 fåglar och talrikaste märkart blev i vanlig ordning rörsångare med 592 märkta. För de vasslevande arterna sävsångare, rörsångare och sävsparv blev antalet märkta ungfåglar per gammal fågel de högsta sedan 1991. Häckningsframgången var sålunda troligen relativt god för dessa arter. Årets låga märksiffra beror förutom få märkdagar i september bl a på att skäggmesen minskade så drastiskt under vintern. Endast 99 skäggmesar ringmärktes och räknat per nättimme är det en minskning med 95 % från 1993 ! Bland intressanta återfynd kan nämnas tre skäggmesar som kontrollerades i Danmark. Av årets 14 återfynd av rörsångare kom sju från Belgien.

Fältstationen genomför stundtals också något projekt vid sidan av det ornitologiska och detta år gjordes en botanisk uppföljning av den fasta bandprofilen på strandängen vid Herrestad. I samarbete med limnologerna Anders Hargeby och Irmgard Blindow undersöktes utvecklingen av sjöns vattenkvalite, plankton och undervattensvegetation under våren och försommaren.

Under året presenterade Vägverket förslag till ny sträckning av riksväg 50. Fältstationen tog i ett remissvar avstånd från det västra och det mellersta alternativet (dvs de närmast Tåkern) och förordade i första hand en sträckning i anslutning till den befintliga rv 32 via Mjölby.

Fältstationen har erhållit bidrag från Tåkernfonden WWF samt från Mjölby kommun. Under hösten beslöt styrelsen att anslå 5 000 kr till stöd åt vår "vänfågelstation" Engure i Lettland, som dras med stora ekonomiska problem. Det var en resumé av fältstationsåret 1994. Alla ni som bidragit till årets fältarbete tackas härmed varmt.

Text: Lars Gezelius

Fältstationen var kontinuerligt bemannad från mitten av april till början av augusti samt under veckoslut övriga månader. Platschefer under olika perioder var John Askling, Malin Granlund, Lars Gezelius, Fredrik Herrmann, Lars Nilsson, Ilze Girgensone, Helene Lindahl, Ulf Berglund och Bengt Andersson. Personal från den Lettiska fågelstationen vid fågelsjön Engure tjänstgjorde vid Tåkern för femte året. Detta år arbetade Rolands Lebuss som assistent tre veckor.

Inventering av häckfågelfaunan både i och runt Tåkern dominerar vårens och försommarens arbete. De första paddelturerna i vassarna i april gjordes i första hand för inventering av gråhakedopping och rördrom. I maj/juni omfattade inventeringarna dessutom svarthakedopping, brun kärrhök, måsar, tärnor och trastsångare. Undersökningarna av häckfågelfaunan på strandängarna fortsatte och omfattade 1995 Lövängsborg, Väversunda-Yxstad och Tovören. Den traditionella nattfågelinventeringen genomfördes 9 juni med magert resultat. Under hösten genomfördes tre simfågelräkningar och sex gåsräkningar.

Svarthakedoppingen visade en liten ökning från ett till tre par, men häckningsresultatet är okänt. Gråhakedoppingen kunde tyvärr inte inventeras heltäckande, men minst 31 revir konstaterades. Populationerna av rördrom och brun kärrhök ligger stabilt med 34 respektive 44 par. Grågåsen fortsätter att öka kraftigt; ca 150 kullar noterades och 6 700 rastade i september. Även rekordmånga kanadagäss noterades, som mest 4 340 i september. Antalet höstrastande sädgäss blev däremot lägre, endast ca 13 000 i slutet av oktober. Åter igen var det gott om tranor under hösten, som mest ca 860 tranor september. Bland häckande måsar och tärnor kan nämnas att fisktärna minskar för tredje året i följd och endast 51 par gick till häckning. Svarttärnan hade ett osedvanligt bra år och 35 par gick till häckning. Dessa fick ut ca 30 ungar. Skrattmåsen visade för första gången på många år en liten ökning från året innan, då 520 par gick till häckning. Häckningsframgången var endast 0,23 ungar per par. Predation och dåligt väder under kläckningstiden är orsaker till detta. Bland vasslevande tättingar noterades 100 sjungande trastsångare och relativt låga antal av skäggmes. Pungmesen ligger också på en lägre nivå nu och 24 bon hittades.

Under hösten var antalet simfåglar i sjön genomgående lågt under augusti-september, medan oktoberräkningen visade på normala antal.

Ingen ny tåkernart noterades under året men sällsyntheter som vitögd dykand, rödhuvad dykand, stäpphök, vitvingad tärna och sibirisk tundrapipare sågs.

Den standardiserade ringmärkningen bedrevs som tidigare i vassarna vid Renstad kanal. Fångstinsatsen 30 juni till 27 december blev 2 204 nättimmar. Totalt märktes 1952 fåglar och talrikaste märkart blev i vanlig ordning rörsångare med 734 märkta. Bland pullmärkta arter kan nämnas 27 svarttärnor och 106 skrattmåsar.

I samarbete med limnologerna Anders Hargeby och Irmgard Blindow undersöktes utvecklingen av sjöns vattenkvalité, plankton och undervattensvegetation under våren och sommaren.

Lars Gezelius

Fältstationen var kontinuerligt bemannad från april till mitten av september samt under veckoslut övriga månader. Platschefer i olika perioder var Karl-Martin Axelsson, Anders Elf, Lars Gezelius, Ilze Girgensone, Fredrik Herrmann, Johan Lind och Lars Nilsson. Ilze Vilka från den lettiska fågelstationen vid Enguresjön arbetade tre veckor som assistent och Janusz Stepniewski från Polen arbetade med skäggmesstudier tre veckor i juni/juli.

Inventering av häckfågelfaunan både i och runt Tåkern dominerar vårens och sommarens arbete. Svarthakedoppingen uteblev i år helt för första gången på flera decennier. Skäggdoppingen inventerades för första gången på ett kvarts sekel och 46 revir lokaliserades, att jämföra med 200 par 1973. Populationen av rördrom gick ned efter en lång och kall vinter och endast 23 tutande hanar noterades (det har varit ca 35 under 90-talet). Antalet par av brun kärrhök ligger stabilt med 44 par. Grågåsens ökning hejdades och endast 96 kullar noterades. Det relativt låga antalet förklaras troligen av det kalla vädret i mars/april och sen islossning. Antalet höstrastande sädgäss blev max 16 000 i mitten av oktober. Ovanligt höga tal av bläsgäss registrerades, som mest 120 ex i slutet av oktober. Totalt sex fjällgäss sågs under hösten. Åter igen var det gott om höstrastande tranor, som mest ca 850 i september. Rödspoven återkom i år som häckfågel efter 30 års frånvaro. Bland häckande måsar och tärnor kan nämnas att fisktärnan återhämtade sig (96 par). Svarttärnan hade ett riktigt uselt år. Ca 30 par fanns i sjön, några gick till häckning men de blev prederade av bl a kråka. Tåkerns samtliga skrattmåspar tog de återskapade öarna vid Prästören i besittning. 500 par fick där ut 300 ungar (0,6 per par). Det är det bästa häckningsresultatet på flera år. Hoppas att det är ett trendbrott. Skrattmåsen hör ju fågelsjön till.

Trastsångaren noterades med inte mindre än 129 sjungande hanar, vilket är det mesta någonsin i sjön. Antalet skäggmesar ökade något och 55 bon kontrollerades. Pungmesen minskar och under året noterades 21 bon i olika stadier.

Mycket påtaglig är minskningen av rastande änder och sothöns under hösten. Vid samtliga tre räkningar var totalsiffrorna endast 20 % av medelvärdet för de senaste åren. I september var det de lägsta siffrorna sedan räkningarna inleddes 1974. Orsaken står säkerligen att finna i kransalgernas minskade utbredning och vattnets ökande grumlighet. I samarbete med limnologerna Anders Hargeby och Irmgard Blindow undersöks utvecklingen av sjöns vattenkvalité, plankton och undervattensvegetation under våren och sommaren. Stor dramatik utspelade sig under ytan under vintern. Under 5,5 månader var sjön belagd med som mest 40-50 cm tjock is. Under en båttur efter islossningen i april uppskattades att 100 000 döda sutare låg döda i vattnet, samtliga i viktklasser över kilot. Förklaringen är troligen syrebrist. Provfisket under den följande sommaren visade dock på normal förekomst.... Hur många sutare finns det i Tåkern egentligen ?

Den standardiserade ringmärkningen bedrevs som tidigare i vassen vid Renstad kanal. Fångstinsatsen 4 juli - 29 december blev 1818 nättimmar. Totalt märktes 2895 fåglar varav 841 var pullmärkningar. Vår ambition är att öka antalet märkningar av boungar.

Bland pullmärkta arter kan nämnas 85 fisktärnor, 287 skrattmåsar och 78 skäggmesar. Sveriges första bofynd av vassångare gjordes och två pulli märktes.

Lars Gezelius

1997 var stationens 34:e verksamhetsår. Kontinuerlig bemanning fanns från april till slutet av augusti samt under veckoslut övriga månader. Platschefer i olika perioder var Karl-Martin Axelsson, Anders Elf, Lars Gezelius, Ilze Girgensone, Malin Granlund och Johan Lind. Peter Norrby, Ödeshög, hade en ALU-tjänst under 5 månader. Irmgard Blindow och Anders Hargeby, Lunds Universitet, karterade bottenvegetationen respektive provfiskade i juli.

Under våren installerades ett nytt diorama i naturcentrum vid Glänås fågeltorn. Montern föreställer en strandäng med karaktärsfåglar i trä gjorda av Vesa Jussila. En efterlängtad spång vid märkplatsen vid Renstad kanal byggdes av ett arbetslag från Ödeshögs kommun. Den 20 september firade Tåkernfonden 10-årsjubiléum. Vi hade "öppet hus" på fältstationen. Ca 150 personer besökte oss och gick tipspromenad, beskådade ringmärkning och fikade.

Vårens och sommarens arbetsdagar domineras av inventering av häckfågelfaunan både i och runt Tåkern. Detta år kom även en inventering av vattensalamandrar med på programmet. Både större och mindre vattensalamander konstaterades i dammar, vattensamlingar och diken nära Tåkern men dock inga i själva sjön. Skäggdoppingen inventerades för andra året i följd och 45 revir lokaliserades. Samtliga simandsarter häckade i sjön vilket hör till ovanligheterna. Populationen av rördrom ligger fortsatt relativt lågt och endast 25 tutande hanar noterades (det har varit ca 35 under 90-talet). Antalet par av brun kärrhök ligger stabilt med 43 par. Grågåsens ökning tog åter fart och hela 300 kullar räknades på strandängarna i mitten av maj och 5 400 ex noterades i mitten av september. Kanadagåsen är betydligt sparsammare som häckfågel med endast 10 kullar noterade. Antalet höstrastande sädgäss blev max 14 300 i mitten av oktober. Spetsbergsgässen var relativt talrika, som mest 50 ex i slutet av oktober. Ett rekordstort antal fjällgäss sågs under hösten, hela 19 ex. Tranan blir allt vanligare både som häckfågel och höstrastare. 6-7 par häckade och 1 370 ex rastade i september. Den småfläckiga sumphönan har ökat under de senaste åren. Detta år visslade 9 ex på maderna i juni. Fisktärnorna hade ett av sina bättre år och 162 par gick till häckning medan dess svarta kusin, svarttärnan, med 6 par hade sitt sämsta år vid Tåkern sedan den började häcka i sjön 1970. Inget par lyckades få några ungar på vingarna.

Tåkerns skrattmåsar häckade på de nyskapade öarna vid Prästören och Tovören. Dessa öar ligger dock nära land och här var predationen hög. Totalt gick 740 par till häckning och ca 200 ungar blev flygga. Antalet par ökar långsamt efter bottennoteringen på 300 par 1994.

Trastsångaren noterades med 105 sjungande hanar och det är därmed den art som har sin största andel i Tåkern; ca 25 % av den svenska populationen. 20 pungmesbon påträffades i olika stadier och 6 par lyckades med häckningen. Även övervintrande pungmesar sågs i vassarna.

Den standardiserade ringmärkningen bedrevs som tidigare i vassen vid Renstad kanal. Fångstinsatsen 1 juli - 16 november blev 3 418 nättimmar. Totalt märktes 5 321 fåglar varav 668 var boungar.

Mesta ringmärkta art blev rörsångare med 2 041, vilket är nära rekordåret 1992. Årsrekord blev det dock för sävsångare med 361. Skäggmesen ökar återigen vilket avspeglas i fångststatistiken. Bland pullmärkta arter kan nämnas 19 fisktärnor, 129 skrattmåsar, 14 bruna kärrhökar och 202 svartvita flugsnappare. Hela 27 återfynd av rörsångare rapporterades, de flesta från Benelux-länderna. En fisktärna märkt som bounge dödades av en kelptrut i Sydafrika drygt 1000 mil från Tåkern.

Lars Gezelius

1998 var stationens 35:e verksamhetsår. Kontinuerlig bemanning fanns från april till början av augusti samt under veckoslut övriga månader. Platschefer i olika perioder var Karl-Martin Axelsson, Anders Elf, Lars Gezelius, Ilze Girgensone, Malin Granlund, Lars Nilsson, Ture Persson, Robin Reid (UK). Aigars Kalvans assisterade under tre veckor som årets utbytesornitolog från Engure fågelstation i Lettland. P1´s Naturmorgon gjorde i juni en utsändning från Tåkern och fältstationen. Flera "gästforskare" var förlagda på stationen i olika perioder - med projekt stödda av Tåkernfonden WWF. Sålunda bedrev Janusz Stepniewski (PL) trastsångarstudier under ledning av Staffan Bensch och Dennis Hasselquist, Lunds Universitet. Ted von Proschwitz, Göteborgs naturhistoriska museum, inventerade landsnäckor, Daniel Loord och Per Claesson, Linköpings Universitet, karterade vegetationen i de fasta bandprofilerna på strandängarna och Irmgard Blindow och Anders Hargeby, Lunds Universitet, karterade bottenvegetationen respektive provfiskade.

Vårens och sommarens arbetsdagar domineras av inventering av häckfågelfaunan både i och runt Tåkern. sjön och 1998 blev ett paddlingens år med 57 turer under häckningstid. Skäggdoppingen inventerades för andra året i följd och 60 revir lokaliserades. Populationen av rördrom ökar åter något och 29 tutande hanar noterades. Tåkern brukar ibland kallas för svanarnas sjö 40-50 par har häckat och knappt 1000 ex rastade i sjön i slutet av augusti. Antalet par av brun kärrhök ligger stabilt med 46 par. För ovanlighetens skull gjordes åtta gåsräkningar under våren (mars-april). Sädgässen toppade med hela 15 526 15 mars. Under våren sågs också 70 bläsgäss och 30 spetsbergsgäss samt fyra fjällgäss och två rödhalsade gäss. De sistnämnda var en ny gåsart för Tåkernbygden. Grågåsens ökning tog ett rejält kliv - både som häckare och rastare. 421 kullar noterades på strandängarna i maj och dunderrekord med 13 220 i slutet av augusti. Den förra högsta noteringen låg på 6700. Även kanadagåsen rekordnoterades med 6000 ex i slutet av oktober. 10 kullar noterades i maj. Antalet höstrastande sädgäss var som mest 16 300 i slutet av oktober. Spetsbergs- och bläs förekom i ovanligt små mängder. 19 fjällgäss och 23 vitkindade gäss observerades.

Under hösten genomfördes tre simfågelräkningar. Resultaten visar på en återhämtning av numerären av rastande simfåglar. Orsaken är troligen att undervattensvegetationen återhämtat sig påtagligt. Det är dock inte kransalgerna som kommit tillbaka som förut. Nu är det i stället axslinga och krusnate som intagit scenen. Det allmänna mönstret var att antalet simfåglar successivt ökade under hösten och i oktober var antalen mycket högre än medeltalen för de senaste åren. Bland fiskätande fåglar uppträdde storskarven i rekordantal. Toppnoteringen var 850 ex 3 oktober. Fåglarna pendlar dagligen mellan Vättern och Tåkern. Storskrakarna var däremot färre än de varit de senaste åren, särskilt i oktober. För många andra arter var fallet det omvända, d v s de var flest i oktober. Vigg och brunand visar tydligast på detta mönster. För viggen var det ett rejält rekord med 1475 ex i oktober. Även bläsand, snatterand, skedand och gräsand hade höga noteringar i oktober.

Slutsatsen är att antalen varit i närheten av det normala och att året har varit "sent". Utanför de ordinarie räkningarna kan nämnas att i oktober noterades hela 190 stjärtänder vid Hov samt 65 skedänder och 100 salskrakar vid Glänås.

Även tranan ökar under hösten och ny högsta notering gjordes 13 september med 2391 ex. Den småfläckiga sumphönan hördes något sparsammare i år och sex individer spelade. runt sjön i månadsskiftet maj/juni. Fisktärnorna hade ett tämligen gott år med 120 par. Kullstorleken under åren 1995-98 var 2,7 ägg (n=215). Tåkerns skrattmåsar häckade i år huvudsakligen på gyttjebankarna vid Tovören. Totalt gick 840 par till häckning vilket är något högre än de senaste åren. Glädjande nog visar arten en svagt men dock ökande trend. Drygt 300 ungar blev flygga.

Ett särskilt omfattande arbete lades ned på trastsångarens häckningsbiologi. 130 sjungande hanar noterades vilket är den högsta notering som gjorts i sjön. 35 pungmesbon påträffades i olika stadier och 11 par lyckades med häckningen. Även övervintrande pungmesar sågs i vassarna. Däremot försvann Tåkerns skäggmesar helt under vintern 98/99. Vintern var inte särskilt kall men däremot tämligen lång och troligen uppstod födobrist. Ett par fåglar hittades senare döda i vassen. 101 bon noterades.

Strandängarna inventerades i normal omfattning. På ca 238 ha noterades 128 par tofsvipor och 17 par rödbenor.

Den standardiserade ringmärkningen bedrevs som tidigare i vassen vid Renstad kanal. Fångstinsatsen 27 juni- 14 november blev 1 845 nättimmar vilket är avsevärt mindre än föregående år. Totalt märktes 2566 fåglar varav 744 var boungar.

Mesta ringmärkta art blev rörsångare med 635 följt av skäggmes med 529. Årsrekord blev det dock för trastsångare med hela 135 (67 boungar och 68 vuxna). Bland pullmärkta arter kan nämnas 30 fisktärnor, 42 skrattmåsar, 5 bruna kärrhökar, 219 skäggmesar och 123 svartvita flugsnappare.

Tåkerns Fältstation 1999 

Lars Gezelius

1999 var stationens 36:e verksamhetsår. Kontinuerlig bemanning fanns från april till mitten av augusti samt under de flesta veckoslut övriga månader. Platschefer i olika perioder var Karl-Martin Axelsson, Lars Gezelius, Ilze Girgensone, Lars Nilsson, Ture Persson och Juris Lipsbergs assisterade under tre veckor som årets utbytesornitolog från Engure fågelstation i Lettland. Flera ”gästforskare” var förlagda på stationen i olika perioder - med projekt stödda av Tåkernfonden WWF. Sålunda bedrev Janusz Stepniewski (PL) trastsångarstudier under ledning av Staffan Bensch och Dennis Hasselquist, Lunds Universitet. Ted von Proschwitz, Göteborgs naturhistoriska museum, inventerade landsnäckor och Irmgard Blindow och Anders Hargeby, Lunds Universitet, karterade bottenvegetationen, provfiskade och tog vattenprover.

Inventeringar

Vårens och sommarens arbetsdagar domineras av inventering av häckfågelfaunan både i och runt Tåkern. Totalt genomfördes 48 paddlingsturer i sjöns olika vassområden under häckningstid. Skäggdoppingen inventerades även detta år och 54 revir lokaliserades. Populationen av rördrom ökar påtagligtoch 41 tutande hanar noterades. Tåkern brukar ibland kallas för svanarnas sjö - ca 30 par har häckat och knappt 610 ex rastade i sjön i mitten av augusti. Antalet par av brun kärrhök ligger stabilt med 45 par. Strandängarna inventerades i normal omfattning. På ca 238 ha noterades 118 par tofsvipor och 17 par rödbenor. Under våren gjordes fyra gåsräkningar (mars-april). Sädgässen toppade med hela 12 770 den 21 mars. Under våren sågs också 19 bläsgäss och 46 spetsbergsgäss samt nio fjällgäss. Grågåsens ökning tog ett rejält kliv - både som häckare och rastare. 525 kullar noterades på strandängarna i maj och toppnotering med 11 220 i slutet av augusti. Även kanadagåsen rekordnoterades med 6 130 ex i slutet av augusti. Antalet höstrastande sädgäss var som mest 15 300 i slutet av oktober.

Under hösten genomfördes tre simfågelräkningar. Efter 1998 års uppgång i antalet rastande simfåglar blev det i år lägre siffror, trots att väderbetingelserna var goda vid räkningstillfällena. Antalen var högst i augusti och minskade sedan i september och oktober – under 1998 var det precis tvärtom. Siffran i augusti stannade på drygt 8 140, vilket är nära medel. I september var siffran drygt 5000 och i oktober drygt 3000, båda omkring hälften av medeltalen de senaste 10 åren. Det var framförallt brunänderna, ca 3 500, som drog upp augustisiffran. Dessa försvann nästan helt i september –oktober. En art som dock visade relativt höga siffror var snatteranden med ca 150 i september – oktober. Bland fiskätande fåglar uppträdde storskarven i rekordantal. Toppnoteringen var 1 200 ex 12 september. Storskrakarna kom sent på säsongen – i mitten av november fanns ca 850 ex. Salskraken visar ökande siffror. I slutet av oktober sågs 120 ex.

Även tranan ökar under hösten och en ny högstanotering gjordes 2 oktober med 3 130 ex. Antalet häckande tranor uppgår nu till tio par. Fisktärnorna hade ett tämligen gott år med 98 par. Totalt gick 900 par skrattmåsar till häckning vilket är något högre än de senaste åren. Glädjande nog visar arten en svagt men dock ökande trend. Drygt 650 ungar blev flygga, vilket är det bästa häckningsresultatet sedan 1991.

Ett särskilt omfattande arbete lades ned på trastsångarens häckningsbiologi. 126 sjungande hanar noterades vilket är i paritet med de högsta antalen. 20 pungmesbon påträffades i olika stadier och sex par lyckades med häckningen. Även övervintrande pungmesar sågs i vassarna. Däremot försvann Tåkerns skäggmesar helt under vintern 98/99. Vintern var inte särskilt kall men däremot tämligen lång och troligen uppstod födobrist. Förmodligen var vassfrösättningen mycket dålig.

Ringmärkning

Den standardiserade ringmärkningen bedrevs som tidigare i vassen vid Renstad kanal. Fångstinsatsen vid den fasta märkplatsen vid Renstad kanal 3 juli - 13 november blev 3 528 nättimmar vilket är en relativt god insats. Totalt märktes 3535 fåglar varav 938 var boungar. Det är det fjärde bästa året sedan starten 1964. Nya märkarter blev storskarv, turkduva och dubbeltrast.
Mesta ringmärkta art blev rörsångare med 975 följt av sävsångare (298) och sävsparv (272). Årsrekord blev det dock för trastsångare med hela 138 (74 boungar och 64 vuxna). Bland pullmärkta arter kan nämnas 71 fisktärnor, 30 svarttärnor, 111 skrattmåsar, 5 bruna kärrhökar, 47 skäggmesar och 217 svartvita flugsnappare.

Projekt: grågässen vid Tåkern

Grågåsen ökar mycket kraftigt vid Tåkern. Den blev årsviss i Tåkern så sent som på 1960-talet och första häckningen konstaterades 1972. Från slutet av 1980-talet rapporteras 40-50 häckande par. I figur 1 framgår den kraftiga ökningen av antalet häckande par. Tåkern är nu mycket lämplig för grågässen. Här finns kombinationen av ”säker, skyddande vass/vattenmiljö” för häckning och öppna, hävdade strandängar i närheten för födosök under ungarnas uppväxttid. De kan häcka nära varandra, ned till 2 m (Cramp 1977).

Kullstorlek

Kullarnas storlek har räknats på strandängarna i maj-juni 1997-99. Under perioden 2-22 maj under dessa år har antalet ungar räknats i 245 kullar. Medeltalet i dessa var 4,5 och 5 var den vanligaste kullstorleken. Kullstorleken varierade från 1 - 10. Under perioden 6-22 juni dessa år var medelkullstorleken 3,6 i 49 kullar (1-7 ungar). Enligt Cramp (1977) är kullstorleken 5,9 (479 kullar i England). Förlusterna ligger alltså i storleksordningen en unge i maj och ytterligare en till juni. Minskningen beror bl apå predation av räv.

Häckningen varierar i tiden. Den tidigaste kullen har noterats 17 april medan den första kullen noterades 11 maj ett annat år. Den tidiga kullen började bobygget i början av mars.

Referenser

Cramp, S. 1977. Handbook of the birds of Europe, the Middle East and North Africa. Vol. I. Oxford.

Tåkerns Fältstation 2000 

Lars Gezelius

2000 var stationens 37:e verksamhetsår. Kontinuerlig bemanning fanns från april till mitten av augusti samt under de flesta veckoslut övriga månader. Platschefer i olika perioder var Karl-Martin Axelsson, Lars Gezelius, Ilze Girgensone, Lars Nilsson, Ture Persson, Anders Olovsson, Glen Davis (USA). Arturs Zaimunds assisterade under fyra veckor som årets utbytesornitolog från Engure fågelstation i Lettland. Flera ”gästforskare” var förlagda på stationen i olika perioder - med projekt stödda av Tåkernfonden WWF. Janusz Stepniewski (PL) arbetade för tredje året med trastsångarstudier under ledning av Staffan Bensch och Dennis Hasselquist, Lunds Universitet. Irmgard Blindow och Anders Hargeby, Lunds Universitet, karterade bottenvegetationen, provfiskade och tog vattenprover. Stationen gästades också några veckor av skäggmesforskarna Gertfred Sohns och Heinz Wawrzyniak från Tyskland.

Inventeringar

Vårens och sommarens fältarbete domineras av inventering av häckfågelfaunan både i och runt Tåkern. Totalt genomfördes 60 paddlingsturer i sjöns olika vassområden under häckningstid. Runt Tåkern kan nämnas att en punktrutt i jordbrukslandskapet inventerades. I april inventerades gråhakedoppingen grundligt för första gången sedan 1993. 57 par registrerades, vilket innebär att populationen är tämligen stabil. Skäggdoppingen inventerades även detta år och 56 revir lokaliserades. Populationen av rördrom ökar och 43 tutande hanar noterades. Antalet par av brun kärrhök ligger stabilt. 48 par registrerades. Häckningsförsök kostaterades för blå kärrhök. Strandängarna inventerades i normal omfattning. På ca 221 ha noterades 99 par tofsvipor och 15 par rödbenor, vilket är något lägre än tidigare. Under våren gjordes fyra gåsräkningar (mars-april). Sädgässen toppade med 7900 den 12 mars. Under våren sågs också 50 bläsgäss och 14 spetsbergsgäss samt en fjällgås. Grågåsen fortsätter att öka som häckfågel 580 kullar noterades på strandängarna i maj. Tåkern är en viktig rugglokal för grågässen och i slutet av augusti räknades 12800. Antalet höstrastande sädgäss var som mest 12300 i slutet av oktober. Det var första gången som sädgåsen inte var den talrikaste gåsen under hösten.

Under hösten genomfördes fyra simfågelräkningar (utom gäss). Det var premiär för en räkning i november. Väderbetingelserna var goda vid räkningstillfällena.

Liksom under 1999 blev det tämligen skralt med rastande simfåglar. Totalsumman i augusti stannade på drygt 6345. I september var det endast 4046 ex och i oktober 5606 ex. Vid alla tillfällen var det summor en bit under medeltalen för de senaste 10 åren. Det var framförallt brunänderna som föll ifrån fullständigt. Högsta antalet var drygt 300 mot normalt 2000. En art som återigen visade höga siffror var snatteranden med 354 ex i oktober.
Storskrakarna kom sent på säsongen – i mitten av november fanns drygt 1000 ex. Salskraken visar ökande siffror; i slutet av oktober sågs 230 ex (rekord).

Fisktärnorna hade ett mediokert år med 82 par, för fjärde året i rad allt färre par. Totalt gick 620 par skrattmåsar till häckning, vilket innebär att den svagt ökande trenden sedan 1994 bröts. Ca 150 ungar blev flygga.

Ett särskilt omfattande arbete lades ned på trastsångarens häckningsbiologi. 155 sjungande hanar noterades vilket är det högsta antalet någonsin. 29 pungmesbon påträffades i olika stadier och åtta par lyckades med häckningen. Även övervintrande pungmesar sågs i vassarna.

Ringmärkning

Den standardiserade ringmärkningen bedrevs som tidigare i vassen vid Renstad kanal. Fångstinsatsen vid den fasta märkplatsen vid Renstad kanal 1 juli - 11 november blev 2398 nättimmar. Totalt märktes 3521 fåglar varav 901 var boungar. Det är det femte bästa året sedan starten 1964. Ny märkart blev skogsduva. Under året ringmärktes den 10 000:e skäggmesen.
Mesta ringmärkta art blev rörsångare med 877 följt av skäggmes (373) och sävsångare (321). Årsrekord blev det för trastsångare med hela 166 (104 boungar och 62 vuxna). Bland pullmärkta arter kan nämnas 62 fisktärnor, 2 svarttärnor, 52 skrattmåsar, 5 tornfalkar, 3 bruna kärrhökar, 98 skäggmesar och 221 svartvita flugsnappare. I början av juli fångades två unga vassångare, vilket tyder på att arten återigen häckat i Tåkern.

Fältstationen har erhållit ekonomiskt bidrag från Tåkernfonden WWF. Under året skänktes 3 000 kr till vår "vänfågelstation" vid Enguresjön i Lettland.

Fler tranor vid Tåkern

Tranan är en av de arter som årligen övervakas inom ramen för fältstationens verksamhet. Den första häckningen konstaterades 1990. Dessförinnan finns obekräftade uppgifter om häckningar i början av seklet. Sedan dess har antalet par stadigt ökat upp till dagens nivå på ca 13 par. Tranorna räknas numera vår och höst i samband med räkningen av gäss. De sover som regel i den blå bården – i vattnet mellan strandäng och vass – och lyfter tidigt i gryningen för att söka föda på fälten. För 10-talet år sedan var antalet rastare som mest på våren men under senare år har det skett en kraftig ökning av antalet höstrastande tranor. Tåkernfonden WWF och Länsstyrelsen finansierar en ”gåsåker” om ca sex ha ca fem km öster om Tåkern. Där sås korn och ärtor som slås i omgångar under hösten. Åkern utnyttjas också i hög grad av tranorna vilket sannolikt har bidragit till att fallen av skador på gröda är fåtaliga. Ett par fall av skador på gröda orsakade av tranor har anmälts och eftersom tranan inte tillhör det jaktbara viltet har ersättning betalats ut.

Tabell: tranan vid Tåkern

Tåkerns Fältstation 2001

Text: Lars Gezelius

2001 var stationens 38:e verksamhetsår. Stationen var bemannad 147 dagar med kontinuerlig bemanning från mitten av april till mitten av augusti samt under de flesta veckoslut övriga månader. Personal som gjort betydande insatser var Karl-Martin Axelsson, Ruben Brage, Bengt Andersson, Lars Gezelius, Ilze Girgensone, Lars Nilsson, Janusz Stepniewski (PL), Ture Persson, Anders Olovsson, Christer Kimgård, Christer Eriksson, Lars Frölich och Jan Henriksson. Flera ”gästforskare” var förlagda på stationen i olika perioder - med projekt stödda av bl a Tåkernfonden WWF. Anders Hargeby, Lunds Universitet studerade zooplankton, Mattias Forshage, Uppsala universitet, inventerade traktens dyngbaggefauna och Henrik Lerner och Niklas Alsö, Länsstyrelsen, bedrev provfiske.  

Inventeringar

Vårens och sommarens fältarbete domineras av inventeringar av häckfågelfaunan både i och runt Tåkern. Totalt genomfördes drygt 40 paddlingsturer i sjöns olika vassområden under häckningstid. En punktrutt i jordbrukslandskapet runt Tåkern inventerades både sommar och vinter.

Skäggdoppingen inventerades för sjätte året i rad och en toppnotering på 117 par konstaterades. Under åren 1996-2000 låg antalet par i intervallet 45-60. Populationen av rördrom ökar och 51 tutande hanar noterades, vilket är den högsta siffran sedan 1978. Antalet par av brun kärrhök ligger fortfarande stabilt med 48 par. Strandängarna inventerades i normal omfattning. På ca 230 ha noterades 120 par tofsvipor och 21 par rödbenor, vilket är en ökning från året innan, men i paritet med antalen under slutet av 1990-talet. Under våren gjordes tre gåsräkningar (mars-april). Sädgässen toppade med 5 850 den 25 mars, vilket är förhållandevis lågt. Under våren sågs också 30 bläsgäss och 11 spetsbergsgäss samt en fjällgås. En betydande del av vårens arbete är att inventera grågåsfamiljerna som i maj betar på strandängarna runt sjön. Grågåsen har ju ökat påtagligt, men efter ett bakslag med snö i slutet av mars och en blöt april med vårflod efter islossningen, fick många grågäss uppenbarligen vissa problem. Antalet kullar stannade på 565, d v s något lägre än föregående år. Tåkern är en viktig rugglokal för grågässen och 1 september räknades 10 510 ex. Antalet höstrastande sädgäss var som mest  9 800 i slutet av oktober. Det var andra hösten i rad som sädgåsen inte var den talrikaste gåsen. Antalet rastande tranor fortsätter att öka och rekordnoteringen 3 500 ex noterades 26 september. Även som häckfågel är tranan ökande. 13 par konstaterades. Under våren finns dock ingen ökande trend och strax under 400 ex noterades som mest i mitten av april.

Fisktärnorna hade ett medelbra år med 108 häckande par och den nedåtgående trenden bröts. Ca 100 ungar blev flygga. Det finns nu sju häckningsflottar om ca 15 m² som Länsstyrelsen byggt. På dessa häckade totalt 39 par fisktärnor. Skrattmåsen hade ett relativt gott år. Totalt gick 925 par måsar till häckning, vilket är det högsta antalet sedan början av 1990-talet. Ca 500 ungar blev flygga.

Trastsångaren som studerats intensivt under de senaste åren inventerades väl och det blev nytt rekordantal – 165 sjungande hanar. I strandskogarna hittades 31 pungmesbon i olika stadier och åtta par lyckades med häckningen. Även övervintrande pungmesar sågs i vassarna.

Ringmärkning

Totalt märktes 3000 fåglar av 54 arter, varav hela 1068 var boungar (av 24 arter). Mesta ringmärkta art blev rörsångare med 638 följt av skäggmes (328) och svartvit flugnappare (291). Årsrekord blev det för svartvit flugnappare, grönsiska och trädkrypare. Den standardiserade ringmärkningen bedrevs som tidigare i vassen vid Renstad kanal. Fångstinsatsen vid denna plats 1 juli - 30 september blev 1623 nättimmar. Bland pullmärkta arter kan nämnas 65 fisktärnor, 2 svarttärnor, 170 skrattmåsar, 3 bruna kärrhökar, 214 skäggmesar och 273 svartvita flugsnappare. Bland återfynden finns t ex sju rörsångare som kontrollerades i Belgien-Holland och en brunsiska märkt i Norge som kontrollerades vid Slästorp, Mjölby.

Fältstationen har erhållit ekonomiskt bidrag från Tåkernfonden WWF. Under året skänktes

2 000 kr till vår "vänfågelstation" vid Enguresjön i Lettland. Verksamheten vid fältstationen presenteras i Vingspegeln nr 2 och i Årsrapport från Tåkerns Fältstation 2001. Medlemskap kostar 85 kr per år (pg 26 34 96 - 2). Logi på fältstationen bokas på telefon 0144-321 19. Du kan stödja Engure fågelstation i Lettland med ett valfritt belopp på pg 93 76 75 - 7

Kransalgerna (och änderna) är tillbaka !

Årets stora glädjeämne vid Tåkern var det faktum att sjöns undervattensvegetation i form av kransalger fullständigt exploderade och var utbredd under större delen av sjöns ca 30 km² öppna yta. Det är framförallt kransalgen rödsträfse Chara tomentosa som dominerar. Tillbaka på 1970- och 80-talens nivåer alltså. Simfåglarna svarade omdelbart på denna förändring.

Under hösten genomfördes fyra simfågelräkningar i mitten av månaderna augusti-november. Väderbetingelserna var relativt goda vid räkningstillfällena. För första gången gjordes också en räkning under våren (april).

Totalsummorna vid augusti – oktoberräkningarna var 2-3 gånger högre än medelvärdet för de senaste 10 åren. I praktiken innebär det att 16 000 – 20 000 simfåglar (utom gäss) rastade i sjön under denna tid. De arter som förekom i särskilt höga antal var brunand med maxsiffran 3 940, snatterand 316, bläsand 4 710, skedand 97, stjärtand 126, skäggdopping 269, knölsvan 1 913. Värst i klassen att slå sitt eget medelantal blev sothöna med 8 080 ex och storskarv med 1 820 ex i augusti. Gräsanden visade mer normala siffror och antalet storskrakar var lägre än normalt.

Tåkerns fältstation 2002

Text: Lars Gezelius

2002 var stationens 39:e verksamhetsår. Kontinuerlig bemanning fanns från april till slutet av augusti samt under de flesta veckoslut övriga månader. Totalt var stationen bemannad 124 dagar. Platschefer i olika perioder var Karl-Martin Axelsson, Ruben Brage, Lars Gezelius, Ilze Girgensone, Lars Nilsson, Anders Olovsson och Ture Persson. Vita Salavejus assisterade under drygt två veckor som årets utbytesornitolog från Engure fågelstation i Lettland. Vi hade även personal från Litauen i form av biologen Tomas Tuckaciauskas.

Väder

Vintern var över lag mycket mild och sjön var inte kontinuerligt isbelagd. Våren och sommaren blev mycket varm. I oktober blev det snabbt onormalt kallt och isläggning skedde redan i november.  

Inventeringar

Vårens och sommarens fältarbete domineras av inventering av häckfågelfaunan både i och runt Tåkern. Totalt genomfördes 33 paddlingsturer i sjöns olika vassområden under häckningstid. En punktrutt i jordbrukslandskapet inventerades under både vintern och under häckningstid.

Skäggdoppingen inventerades för sjunde året i rad och en tangerad toppnotering på 117 par konstaterades. Under åren 1996-2000 låg antalet par i intervallet 45-60. Med undantag av  gråhakedopping finns inga häckningsindicier för andra doppingar. Populationen av rördrom ökar och 47 tutande hanar noterades. Antalet par av brun kärrhök ligger fortfarande stabilt med 47 par. Strandängarna inventerades i normal omfattning. På ca 230 ha noterades 115 par tofsvipor och 19 par rödbenor, vilket är i paritet med antalen under slutet av 1990-talet. Under våren gjordes fem gåsräkningar i mars. Sädgässen toppade med 3500 den 16 mars, vilket är mycket lågt. Under våren sågs 10 gåsarter vid sjön; ca 100 ! bläsgäss och 12 spetsbergsgäss en fjällgås, en prutgås samt sist men inte minst en rödhalsad gås (ny art för Tåkern). En viktig del av vårens arbete är att inventera grågåsfamiljerna som i maj betar på strandängarna runt sjön. Grågåsen har ju ökat påtagligt, och denna vår gick allt gässens väg och ett värstingrekord på 967 kullar noterades. Var ska det sluta ? Tåkern är också en viktig rugglokal för grågässen och sista augusti räknades 12 850 ex. (nära rekord). Antalet höstrastande sädgäss var som mest

16 080 i slutet av oktober. Grågåsen hade varit talrikaste gåsen ett par höstar men återtog sädgåsen tronen. Antalet rastande tranor ligger fortsatt högt och 3050 ex noterades 28 september. Även som häckfågel är tranan ökande. 11 par konstaterades. Under våren finns dock ingen ökande trend och antalen brukar ligga kring 500. Vårens högsta med 755 ex i början av april får därför betraktas som högt.

Fisktärnorna hade ett gott år med 181 häckande par och den nedåtgående trenden bröts med besked. Ca 100 ungar blev flygga. Skrattmåsen hade ett mer mediokert år. Totalt gick 725 par måsar till häckning och endast ca 200 ungar blev flygga.

Trastsångaren som studerats intensivt under de senaste åren inventerades väl och det blev en ny mycket hög siffra  – 163 sjungande hanar. I strandskogarna hittades 39 pungmesbon i olika stadier och nio par lyckades med häckningen. Även övervintrande pungmesar sågs i vassarna.

Ringmärkning

Totalt märktes 2916 fåglar av 51 arter, varav 521 var boungar (av 19 arter).

Mesta ringmärkta art blev rörsångare med  1002 följt av grönfink och sävsångare. Årsrekord blev det för kärrsångare (11) och forsärla blev ny märkart för stationen. 

Den standardiserade ringmärkningen bedrevs som tidigare i vassen vid Renstad kanal. Fångstinsatsen vid denna plats 1 juli - 30 september blev 2460 nättimmar. Bland pullmärkta arter kan nämnas 38 fisktärnor, 1 svarttärna, 45 skrattmåsar och 180 svartvita flugsnappare. Bland återfynden finns t.ex. åtta rörsångare som kontrollerades i Belgien-Holland och en storskarv märkt i Sommen som sköts till döds i Frankrike .

Fältstationen har erhållit ekonomiskt bidrag från Tåkernfonden WWF. Under året skänktes

(2 000) kr till vår "vänfågelstation" vid Enguresjön i Lettland. Verksamheten vid fältstationen presenteras i Vingspegeln nr 2 och i Årsrapport från Tåkerns Fältstation 2002. Medlemskap kostar 85 kr per år (pg 26 34 96 - 2). Logi på fältstationen bokas på telefon 0144-321 19. Du kan stödja Engure fågelstation i Lettland med ett valfritt belopp på pg 93 76 75 - 7

Flott boende för Tåkerns fisktärnor

I Tåkern har det under hela 1990-talet i princip varit brist på häckningsöar för kolonihäckare typ skrattmås, fisktärna och svarttärna. Länsstyrelsen har gjort (och gör) en del åtgärder för att öka häckningsmöjligheterna för dessa arter. Bl.a har öar (eller örar som det heter här i Tåkern) återskapats och en del häckningsflottar har lagts ut. Flottarna har byggts i trä i kvadratisk form med sidan ca 4 meter. 1997 lades tre flottar ut. 2000 gjordes ytterligare en och 2001 ytterligare tre så att  det nu finns totalt sju häckningsflottar om ca 15 m² i sjön.  

Tåkerns fältstation 2003

Text: Lars Gezelius

2003 var stationens 40:e verksamhetsår. Bemanning fanns dagligen från april till slutet av augusti samt under de flesta veckoslut övriga månader. Totalt var stationen bemannad 165 dagar. Platschefer och assistenter i olika perioder var Karl-Martin Axelsson, Ruben Brage, Lars Gezelius, Ilze Girgensone, Lars Nilsson, Erik Jonsson, Jocke Gustafsson. De tyska biologerna Tanja Eagan-Krieger och Anette Bötcher arbetade med inventering av fjärilar, orkidéer och sjöns undervattensvegetation. För märkningen i juli augusti svarade bl.a. Kim Arrio, Elis Ölvingsson, Johan Jensen, Axel Jensen samt den israeliske ringmärkaren Shai Agmon. TV-kanalen "Nollettan" gjorde ett reportage om fältstationen och fågelskådning vid Tåkern och P1:s Naturmorgon sändes från Kvarnstugan i oktober.

Väder

Isläggningen i sjön började redan i slutet av november. Vintervädret dominerade fram till 10 mars och sjön gick upp i andra halvan av mars. 10 april blev det ett rejält bakslag med ca 15 cm snö, som emellertid snabbt smälte undan. Vårfloden uteblev, men 80 mm regn i slutet av april gjorde att vattennivån i sjön snabbt ökade i månadsskiftet april/maj. Det blev det en relativ varm sommar med höga temperaturer ända in i september. Juni-juli blev också tämligen nederbördsrika, medan augusti och september blev torrare.

Häckfåglar

Vårens och sommarens fältarbete domineras av inventering av häckande våtmarksfåglar. 23 paddlingsturer i sjöns olika vassområden genomfördes i häckningstid. Skäggdoppingen inventerades för åttonde året i rad och 76 par konstaterades. Med undantag av gråhakedopping finns inga häckningsindicier för andra doppingar. Antalet svankullar beräknades till 140, vilket är rekord för Tåkern. Populationen av rördrom har ökat och 44 tutande hanar noterades. Antalet par av brun kärrhök ligger stabilt med 44 par. 247 ha strandängar inventerades och där noterades 67 par tofsvipor och 20 par rödbenor. Tofsvipan som har minskat är bl.a. utsatt för hård predation av räv som har ökat efter grågässens expansion. Denna vår spolierades dock många grågåshäckningar p.g.a. högvatten och snöfall. 423 kullar konstaterades vilket är mer än en halvering från fjolåret. Även tranan är ökande och 18 par häckade. 90 par häckande fisktärnor innebar en halvering från året innan, men häckningsframgången blev bättre och ca 110 ungar blev flygga. Totalt gick 810 par skrattmåsar till häckning men endast ca 200 ungar blev flygga. För trastsångaren blev det en ny rekordnotering med 175 sjungande hanar. I strandskogarna inventerades pungmesar och  21 bon hittades detta år (varav sju lyckade). För första gången vid Tåkern konstaterades ett bo i tall.

Två punktrutter, en på Omberg och en i jordbrukslandskapet runt sjön, inventerades både vinter och sommar. En atlasinventering av Omberg fortsatte för andra året.

Rastare och gäster

En rostgumpsvala blev vårens megararitet. Det var ny art för Östergötland. Under våren gjordes fem gåsräkningar. Sädgässen toppade med 4190 ex den 29 mars, vilket är relativt lågt. Högstanotering för övriga gåsarter blev 50 bläsgäss och 12 spetsbergsgäss, en fjällgås, 50 vitkindade gäss och 75 prutgäss. 2320 tranor i början av april blev ett rejält vårrekord för Tåkern.

Under hösten gjordes nio gås- och tranräkningar under augusti - november. Sista augusti räknades 13380 grågäss (rekord). Antalet höstrastande sädgäss var som mest endast 9650 i början av november! Maxantal rastande tranor blev 2700 ex. Ett projekt för att studera rastande gäss i tre områden projekterade för vindkraft genomfördes.

Ringmärkning

Totalt märktes 4351 fåglar av 58 arter, varav 908 var boungar (av 22 arter). Rörsångaren toppar med 1393 ex. Årsrekord blev det för bl.a. fisktärna (114 pull) och kärrsångare (14). Den standardiserade ringmärkningen bedrevs som tidigare i vassen vid Renstad kanal. Fångstinsatsen var 1 juli - 4 oktober 2396 nättimmar. Bland pullmärkta arter kan nämnas, 74 skrattmåsar och 238 svartvita flugsnappare. Bland återfynden finns t.ex. en skäggmes till Litauen och två till Christiansö vid Bornholm, en lövsångare till Menorca och en till Portugal, en fisktärna till Senegal. En fisktärna som hittades död i Tåkern var märkt i Söderfjärden 1985. Den blev nästan 18 år gammal!!

Ett varmt tack till alla som bidragit till årets fältarbete. Fältstationen har erhållit ekonomiskt stöd från Tåkernfonden WWF. Under året skänktes 1500 kr till vår "vänfågelstation" vid Enguresjön i Lettland och på sex år har det blivit 20 000 kr till Engure.

Verksamheten vid Tåkern presenteras i Vingspegeln nr 2 och i Årsrapport från Tåkerns Fältstation 2003. Medlemskap kostar 85 kr per år (pg 26 34 96 - 2). Logi på fältstationen bokas på telefon 0144-321 19. Du kan stödja Engure fågelstation med ett valfritt belopp på vårt postgiro.

Tjockt med simfåglar

En av stationens långtidsprojekt är att följa antalet rastande simfåglar i sjön. Vi räknar tre gånger per höst som en del av de alleuropeiska räkningarna som samordnas av Wetlands International. Efter några höstar med stigande antal smällde det denna höst till med ett präktigt rekord i antalet rastande simfåglar. I mitten av oktober rastade över 40 000 simfåglar i sjön! om man inkluderar gässen. Antalen var vid samtliga räkningar långt över medelantalen för de senaste tio åren. En stor del av sjöns bottenyta var bevuxen av kransalger, främst rödsträfse (Chara tomentosa). Mycket höga antal noterades för bläsand 4750, brunand 4100, vigg 1020 och knölsvan 2420. Sothönan uppvisade en fantastisk topp i september med drygt 10 000. Det var stora antal obestämda änder mitt ute på sjön. Det mesta av dem var troligen brunand, bläsand och en hel del vigg, så siffrorna för nämnda arter är säkert i underkant. 369 snatteränder i augusti är nära rekordet. 2200 knölsvanar i december torde vara decemberrekord.

Tåkerns fältstation 2004

Text: Lars Gezelius

2004 var vårt 41:e verksamhetsår. Det var ett jubileumsår i två avseenden; det var 40 år sedan den första fågeln märktes och det var 30 år sedan stationen flyttade in i högkvarteret – Kvarnstugan. Bemanning fanns dagligen från april till slutet av augusti samt under helger övriga månader, totalt 158 dagar. Platschef/assistent i olika perioder var Ture Persson, Karl-Martin Axelsson, Ruben Brage, Lars Gezelius, Lars Nilsson, Erik Jonsson, Jocke Gustafsson och Janusz Stepniewski, Polen. Romy Plonus, Universitetet i Greifswald, arbetade med kartering av sjöns undervattensvegetation. För märkningen i juli-augusti svarade bl.a. Anders Olovsson, Kim Arrio, Elis Ölvingsson, Johan Jensen, Axel Jensen samt Edgars Dzenis, Lettland. SVT:s Mitt i Naturen gjorde ett reportage om Tåkerns gäss och vassar.

Väder

Isläggningen i sjön började en vecka in i december. Vintern blev överlag mild med undantag för januari. Sjön var istäckt från nyår till 20 mars. Även våren blev varm medan juni-juli bjöd på svalt och ostadigt väder. Värmen kom dock åter under augusti-september. Oktober-november blev sedan kallare än normalt. 

Häckfåglar

Vårens och sommarens fältarbete domineras av inventering av häckande våtmarksfåglar. Hela 38 paddlingsturer i sjöns olika vassområden genomfördes i häckningstid. Skäggdoppingen inventerades för nionde året i rad och 119 par konstaterades. Med undantag av gråhakedopping finns inga häckningsindicier för andra doppingar. Antalet svankullar beräknades till 100. Populationen av rördrom har ökat och 51 tutande hanar noterades. Bland änderna kan nämnas snatterand 52 par, skedand 18 par och årta 12 par. Antalet par av brun kärrhök ligger stabilt/högt med 49 par. 247 ha strandängar inventerades och där noterades 81 par tofsvipor, 20 par rödbenor, 23 par gulärlor men bara tre par ängspiplärkor. Under våren spelade hela 10 ex av småfläckig sumphöna.

Grågässen återhämtade sig efter bakslaget 2003 och 640 kullar konstaterades. Tranan är ökande och 14 par häckade. 135 par häckande fisktärnor är över medel (110) för arten och ca 120 ungar blev flygga. Endast ett par svarttärnor häckade som fick ut två ungar. Det är det lägsta antalet på 35 år. Totalt gick 610 par skrattmåsar till häckning och ca 230 ungar blev flygga. För trastsångaren blev det en ny rekordnotering med 204 sjungande hanar. I strandskogarna inventerades pungmes, men endast 11 bon hittades. Fem olika vassångare sjöng detta år. Två punktrutter, en på Omberg och en runt sjön, inventerades både vinter och sommar.

Rastare och gäster

Tuvsnäppa blev ny tåkernart (nr. 269). Under våren gjordes fem gåsräkningar. Sädgässen toppade med 3600 ex den 20 mars. Högstanotering för andra arter blev 34 bläsgäss, 31 spetsbergsgäss, en fjällgås, fyra vitkindade gäss och en prutgäss. 3220 tranor i början av april blev åter igen vårrekord för Tåkern. På bara några år har de vårrastande tranorna ökat från ca 500 till ca 3000.

Under hösten gjordes nio gås- och tranräkningar under augusti - november. Så sent som 25 september räknades 14400 grågäss (rekord). Maxntalet sädgäss blev endast 10270 i slutet av oktober. Max för andra arter blev två fjällgäss, tio bläsgäss, 80 spetsbergsgäss och 84 vitkindade gäss. Maxantal rastande tranor blev 3100 ex. Ett projekt för att studera rastande gäss vid vindkraftverk genomfördes för tredje året.

Ringmärkning

Totalt märktes 4072 fåglar av 56 arter, varav 1015 var boungar (av 27 arter). En trana blev ny märkart och den försågs även med färgringar. Rörsångaren toppar med 1089 ex. Årsrekord blev det för bl.a. sävsångare! (426) och vassångare (4). Den standardiserade fångsten bedrevs i vassen vid Renstad kanal. Insatsen 1 juli - 2 oktober blev 2128 nättimmar. Bland pullmärkta arter kan nämnas, 174 skrattmåsar och 242 skäggmesar. Bland återfynden finns t.ex. två sävsparvar till Frankrike, en trastsångare till Spanien och nio rörsångare till Belgien samt en till Spanien.

Tack till alla som deltagit i fältarbetet. Vi har fått ekonomiskt stöd från Tåkernfonden WWF. Verksamheten presenteras i Vingspegeln nr 2 och i Årsrapport 2004. Medlemskap kostar 85 kr per år (pg 26 34 96 - 2). Logi på fältstationen bokas på telefon 0144-321 19. Vi stödjer vår "vänfågelstation" vid Enguresjön i Lettland och på sju år har det blivit 20 000 kr. Du kan hjälpa till med ett valfritt belopp på vårt postgiro.

Fågelatlas på Omberg

Mellan Tåkern och Vättern, höjer sig Omberg 175 meter över Vätterns yta. En stor del av skogarna är påverkade av intensivt skogsbruk. Ca 80% av berget ägs av staten och den blev 2003 Sveaskogs första Ekopark. Målet är bl.a. att öka andelen ädellövnaturskog från 15% till 45%, att öka andelen grannaturskog från 5% till 15% och att öka antalet jätteekar från 400 till 5000. I produktionsbestånden tas särskild naturvårdshänsyn med ca 25% av beståndets yta. 760 ha på södra och västra delen av berget ingår i EU:s nätverk av skyddade områden, Natura 2000. Där ska utpekade arter ha gynnsam bevarandestatus. Åtgärderna bör på sikt gynna många fågelarter. Tommy Tyrberg har gjort en sammanställning av äldre material och den resulterade i 165 observerade fågelarter på berget, varav 93 häckande.

Med stöd av Länsstyrelsen Östergötland gjordes en atlasinventering med syfte få kunskap om var olika arter häckar på berget, samt att uppskatta ovanligare arters antal. Metoden bygger på den som användes vid svensk fågelatlas. Berget delades in i 19 ytor, ca en km² stora. Varje yta besöktes fem-sex tillfällen i april - juli 2002 till 2004. Totalt registrerades 113 fågelarter. Resultatet med utbredningskartor presenteras i Vingspegeln nr. 2 –2004.

I figuren visas artantalet i delområdena. Bergets branter och sluttningar är generellt mer artrika än uppe på berget. Sex häckande arter är sårbara, en missgynnad och åtta arter finns i fågeldirektivets bilaga 1. Bristen på bohål är idag uppenbar, vilket avspeglas i låga tätheter av svartvit flugsnappare och mesar utanför branterna. På sikt förväntas dock mängden död ved öka.